Midnattsrosen

Skriven av Lucinda Riley
Utgiven av Bazar Förlag, 2020

Baksidestext:
Elvaåriga Anahita, från en förnämn men fattig indisk familj, inleder en livslång vänskap med den viljestarka och bortskämda prinsessan Indira. Väninnan Anahita följer med Indira till England just innan första världskriget bryter ut. I England träffar hon Donald Astbury, motvillig arvinge till den avlägset belägna herrgården Astbury, och hans intigrerande mor.

Nittio år senare möter vi den unga amerikanska filmstjärnan Rebecca Bradley. Hon har världen för sina fötter, men när hennes turbulenta förhållande med den lika välkände pojkvännen tar en oväntad vändning blir hon lättad när hon inser att hennes kommande filmroll, där hon spelar debutant på 20-talet, för henne långt från offentlighetens ljus till ett avlägset hörn av den engelska landsbygden.

Strax efter att filmproduktionen startat på det nu förfallna Astbury Hall dyker Ari Malik, Anahitas barnbarn, oväntat upp, sökande efter svar från sin familjs förflutna. Han och Rebecca börjar tillsammans avslöja de hemligheter som hemsökt släkten.

Mina tankar:
Som alltid med Lucindas böcker griper den tag i en så man blir alldeles mållös. I baksidestexten här ovan står det fel, Ari är Anahitas barnbarnsbarn. Bortsätt från det så är den här boken helt fantastisk. Man får följa med till furstepalatsen i 20-talets Indien och uppleva en kultur så olik vår egen. Det jag gillar mest med Lucindas böcker är den enorma research som ligger bakom händelserna i varje bok. Även om det är ett fiktivt verk så blir det ändå en form av allmänbildning när man kan skilja fiktion från faktisk historia och kultur.

Instagram @mariastrevligabocker