Om honungsbiet

Jag är nybörjare på bin, det börjar jag med att erkänna! 
Men de små liven har blivit något av en passion för mig. Att gå till bikuporna och höra deras surrande är som musik. Att arbeta med ett samhälle som fungerar som en enhetlig individ, under högsäsong är det ca 70 000 bin som styrs av en drottning och fungerar som en enda stor superorganism. 

Biåret börjar i september då jag som biodlare måste se till att de har mat så de klarar sig hela vintern, jag ger dem en 60 % sockerlösning som de lagrar in i kupan tillsammans med en del pollen som de själva hämtar in. Pollen är deras proteinkälla medan sockerlösningen står för kolhydraterna.
Jag måste se till att de har en drottning som lägger ägg och säkrar vinterpopulationen av bin, de bin som föds i slutet av augusti och framåt ska leva hela vintern, hålla kupan och drottningen varm och hjälpa drottningen att dra fram nästa generation arbetsbin till våren.

Framåt april börjar aktiviteten att öka i kupan igen när vårvärmen kommer. En fin vårdag när det inte blåser för mycket och är varmare än 12 grader letar sig bina ut och "rensningsflyger", de tömmer tarmen utanför kupan inom en radie av ca 70 meter. Så har du bikupor i närheten, häng inte ut någon vit tvätt den första varma vårdagen, det är stor risk att den blir svartprickig. Den här tiden måste jag hålla koll på att de har mat kvar av vinterfodret och eventuellt stödmata lite om så krävs. De brukar börja med sälg eftersom den är en av de första växter som sätter knoppar på våren.

I en bikupa sitter det ramar med vaxkakor på, bina bygger sexkantiga celler som de sedan fyller med honung. När en cell blir full så täcker bina cellen med ett tunt vaxlager som kallas jungfruvax och är det renaste finaste vaxet som finns. Vaxet kommer från körtlar på binas magar. All honung innehåller vatten och målet med honungen är att den ska innehålla mindre än 20 % vatten (23 % för ljunghonung) för att undvika jäsning. En tumregel är att när en ram i kupan är täckt med vax till minst  2/3, då kan man vara ganska säker på att vattenhalten i honungen är under 20 %. Man kan också skaka ramen och se om det droppar ur den, droppar det är vattenhalten i honungen för hög. Honung med en vattenhalt över 20 % kallas för bagerihonung och bör förbrukas ganska snabbt.

Allt eftersom våren går över i försommar måste jag sakta men säkert utöka binas utrymme i kupan, det gör jag genom att ställa på fler lådor med ramar på höjden. Bina samlar alltid honungen högst upp och har sin drottning med ägg och yngel längst ner i kupan. De övre lådorna där bina samlar sin honung kallar man för skattlådor, de undre lådorna kallar man för yngelrum. Om det blir för trångt i kupan gör sig bina redo för svärmning, drottningen slutar lägga ägg, bantar ner sig så hon kan flyga och de flyttar. Svärmen flyger ut ur kupan med sin drottning och sätter sig i en enda stor klunga i ett träd eller på någon annan lämplig plats. Där sitter de medan några spanarbin flyger iväg och letar efter en ny boplats. Sen flyger hela klungan av bin vidare till den nya boplatsen. Det här vill man undvika för det är inte så roligt för mig som biodlare att förlora större delen av ett samhälle, och det är inte så roligt för grannen att ha en bisvärm i sitt äppelträd. Tack och lov kan man hämta hem en svärm genom att spraya lite vatten på dem och skaka ner den i en kartong eller en hink och sedan ge dem en ny kupa att flytta in i.

Det här med slungning... En honungsslunga är en centrifug, som en torktumlare utan varmluft. Det är en trumma stående på gaveln med en stålställning i där man placerar ramarna som är fyllda med honung. Den här stålställningen snurrar och på så vis slungas honungen ur ramarna. Det finns både elektriska och handvevade slungor. Men för att kunna slunga ur honungen ur ramarna måste man avlägsna täckvaxet, vaxet är så starkt så det går inte sönder i slungan. Det gör man med en avtäckningsgaffel, en gaffel med många täta pinnar, då får man med vaxet men inte så mycket av honungen. De avtäckta ramarna centrifugeras sedan i slungan och honungen rinner ut genom en tappkran i botten av slungan ner i ett kärl. Honungen ska silas för att få bort eventuella vaxrester och pollen. Själv använder jag en dubbel sil som först grovsilar och sedan finsilar houngen direkt när den rinner ur slungan ner i tappkärlet.

Har man ett intresse av sorthonung är det bra att slunga ur den honung som finns i kupan precis innan exempelvis maskrosorna går i blom. Bina är blomtrogna och flyger på samma växt en hel blomningsperiod. Så när de får tomma ramar i samband med att maskrosorna börjar blomma så får man ren maskroshonung i kupan om man sedan slungar när maskrosblomningen är över. Då får man maskroshonung, desamma görs på raps och ljung, samt flera andra blomsorter. Dessa honungssorter får väldigt olika smak.

När man slungar är lite olika beroende på vår och sommarvädret, men ungefär i månadsskiftet juni-juli samt i slutet av augisti är ganska normalt. Man får då den lättflytande klara honungen som är magiskt god att ringla över filen, jordgubbarna eller hasselbackspotatisen. Men så småningom kristalliserar sig honungen, när jag tappat upp den mängd nyslungad honung jag vill ha så ställer jag honungskärlet lite svalare i ca 14 grader. Då kommer kristalliseringsprocessen igång och vi rör honungen för att dessa kristaller ska bli så små som möjligt, ju mindre kristaller desto slätare honung. Honungen blir fastare och går att ta med sked eller bre på smörgåsen.

Vaxet eller om jag ska vara noga, jungfruvaxet/täckvaxet är min guldgruva. Det lägger jag i en stor bunke med kallvatten för att den honung som finns uppblandad med vaxet ska lösas upp. Sen sköljer jag rent vaxet och lägger det på en ren kökshanduk för att torka. Sedan smälter jag ner och silar vaxet flera gånger genom olika material för att få det helt rent, därefter tömmer jag upp det i iskubsformar där det får stelna. Då har jag sedan lätthanterliga bitar av rent vax. Detta vax gör jag sedan salva av, jag använder 20 % jungfruvax och 79 % olja samt 1 % e-vitamin för att förlänga hållbarbeten på salvan. 

I slutet av augusti slutskattar man bina, alltså slungar vi ur den honung som finns i skattlådorna. Det är binas vinterförråd av mat, så nu börjar invintringen. Vi måste mata bina med en 60% sockerlösning med en del ättiksprit i för att hindra jäsning. Mina bin drar ner 16-20 kg socker inför vintern och det överlever de på fram till våren. Biåret börjar om.

 

Bidrottningen och hennes döttrar.
Bidrottningen och hennes döttrar.
Avtäckningsgaffel.
Avtäckningsgaffel.
Färdig bivaxsalva.
Färdig bivaxsalva.